40-årskrisresan - livet efter den stora dagen

gamla rapporter hittar du här och här
Johannas syn på saken finns här

EXTRA VIKTIGT!!!

Det brinner på ett hotell längre upp efter gatan, cirka 50 meter från mig.
Jag tror att alla har blivit räddade men det såg otäckt ut, folk som sotiga bars ner via stegar och en norrman som fick klättra på stege över till grannhotellet.
Det tycks ha börjat på första eller andra våningen. Otroligt vilken tid brandkåren tar på sig här.

Tänkte bara att ni skulle veta utifall att kvällstidningarna skriver om saken. Jag är inte inblandad.

Norrman på sjätte våningen. Han räddades till andra hotellet via stege.

Det ser dramatiskt ut.

Stackars människor, stå där i röken i väntan på undsättning.

Om du kollar noga så ser du en människa till vänster om kabeln som delar bilden.

På väg ut till tryggheten. Sotig, halvt medvetslös och eländig.

Jag såg några livlösa bäras bort på bår men jag tror och hoppas att dom var vid liv.
Norrmannen som syns i fönstret hade sin kompis en halvmeter till vänster om mig, och dom samtalade chockade i mobiltelefon med varandra.

USCH VILKEN TRIST JULAFTON.
Och ingen ström har vi på hotellet heller. Jag hör sirener hela tiden. Hugaligen, jag vill härifrån.

2003-12-16
I dag har jag och Johanna solat ett par timmar, checkat ut från hotellet och vinkat av varandra på flygplatsen.
Nu sitter hon på planet till Brisbane i Australien, där hennes bror med familj väntar.
Jag har tagit en taxi tillbaka till Pattaya där jag har ett bokat rum. fast helst vill jag åka vidare, gärna till Koh Samet eller någon annan ö. När jag vaknar i morgon ska jag kolla med någon resebyrå. Kanske finns det möjlighet men jag har på känn att det kan bli tungt. Julen närmar sig och det mesta är fullbokat.

Det har varit en trevlig vecka med fröken Friberg. Vi har båda trivts jättebra i Bangkok.
Men vi klarar nog livet på varsitt håll också.

2003-12-17
Dagen började med en American Breakfast vid poolen. Kostar 15 spänn. Två stekta ägg, bacon, ett par rostade frallor, ett glas apelsinjuice och en tekopp. Jag var uppe strax efter åtta eftersom jag somnade tidigt i går.

Det blir inga stora övningar i dag. Klockan är nästan tre på eftermiddagen och huden behöver definitivt inte mer sol än de tre timmar som den redan har fått vid poolkanten. Jag läste sista kapitlen ur Harens år av Arto Paasilinna och latade mig maximalt.
Tidigare trodde jag att det på sätt och vis skulle bli nästan skönt när Johanna drog iväg. Tillbaka i mina alldeles egna gängor med möjlighet att vara hundra procent egoistisk med min tid.
Där hade jag fel. Visst var det en omställning att ha en reskamrat, dessutom en tjej med svart bälte i shopping. Men hon är en otroligt fin människa att ha vid sin sida, nyfiken och ödmjuk och allid öppen för nya infall.
Nu känns det faktiskt riktigt ensamt. Om några dagar är jag säkert tillbaka i mina gamla vanor men fram till dess kommer jag att sakna henne mycket.

2003-12-18
Vaknade tidigt och var både törstig och hungrig. Jag hade inte druckit eller ätit någonting sedan tidigt i går kväll.
Anledningen var enkel; farbror doktorn skulle få ta en titt på mig. Förra veckan föll jag för ett erbjudande från ett av sjukhusen och nu var det dags för en rejäl genomgång.
Det började med blodprov och urinprov, fortsatte med röntgen av hjärta och lungor och avslutades med EKG och ett test där jag fick löpa på ett sånt där träningsband, fullriggad med elektiska prylar som registrerade hjärtats arbete.
Allt var över på drygt två timmar, väntetid inkluderad.

Sammantaget var jag i god form, förutom blodtryck, puls, kolesterol och sånt. Hjärtat får helt enkelt jobba för hårt. Läkaren var en liten kille med rocken ända ner till skorna och han var förtroendeingivande. När allt var klart fick jag alla papper i två kuvert. Ett att behålla, ett till läkaren i Sverige. Servicen var suverän. Jag hade, för att vara på den säkra sidan, redan tidigare köpt ett "Platinum membership" som kostade ungefär 1500 spänn. Denna stora check-up ingick i priset, liksom tre fria ambulansresor, tre fria sjukhusnätter och bra rabatt på läkemedel. Gäller i tre år, och då ingår en läkarkontroll varje år.
Inte för att jag vet om jag någonsin reser hit igen men om något skulle inträffa innan jag åker hem så är jag i trygga händer till rimlig kostnad.

En sak som skiljer denna resa mot tidigare äventyr är att jag inte har särskilt många historier att berätta.
Det finns två orsaker till detta. Dels rör jag mig inte så mycket i nattlivet (där det finns allehanda dårar och dönickar), dels kanske jag har blivit så van vid alla tokigheter (läs: acklimatiserat mig till den thailändska logiken) att jag inte hissar mina ögonbryn för någonting längre.

Kvällen har så här långt bestått av mat och en liten shoppingrunda. Ät-så-mycket-du-orkar på Pizza Hut, vilket slutade på svindlande 114 baht inklusive stor Pepsi (lite drygt 20 kronor) och sedan impulsköpte jag nya glasögon för 4250 baht (800 kronor men då ingick ett ganska elegant armbandsur) som är lätta och eleganta. Syntest ingick och bågarna är Ray-Ban.
Om jag orkar släpa mig några kvarter bort så kan det hända att jag beställer ett knippe kortärmade sidenskjortor hos skräddaren.

Dagens blodtryck (vädret är alltid toppen så jag serverar min hälsostatus i stället) är 148/95 och aktuell puls är 105.
I morgon kan det rentav bli några bilder härifrån.

2003-12-19
Egentligen är det ganska meningslöst att skriva någonting i dag. Jag har nämligen inte gjort något som är värt några rader.
Upp i morse, gick till skräddaren och beställde sex skjortor (tre sidan, tre bomull) och tre par byxor i olika mörka toner.
Sedan masade jag mig tillbaka till hotellet och tänkte lägga mig vid poolen och läsa. Då gick solen i moln så jag slängde mig på sängen i stället och läste några kapitel ur boken "Kollektivt självmord". Härligt skriven bok som gjorde att jag gapskrattade i min ensamhet.

Sedan slocknade ljuset, jag vaknade först efter tre timmar. På semestern är det väldigt skönt med en middagslur. Jag insåg att lunchen hade glömts bort och gick ett halvt kvarter till en sylta vid namn All Day Cafe. En bra plats om man vill befästa alla världens fördomar om finländska supartraditioner. Mittemot ligger en ännu syltigare sylta som heter Ile Bar. Där ligger nog den genomsnittliga alkoholhalten i besökarnas blod på i runda slängar två promille.
Herregud så jäkla fulla en del kan vara redan vid tvåtiden. Solkiga, sorgliga, högtalande och skrålande tvättäkta fyllon från vårt östra grannland.

Kläderna som måttbeställdes kostar förresten 8000 baht totalt. Sex skjortor och tre par brallor för 1500 spänn! Provning i morgon, hämtning på söndag eller måndag. Det är i och för sig ingen brådska för jag tänkte eventuellt ta en sväng till Bangkok endera dagen.
Sedan hämtade jag mina nya glasögon. Inga flaskbottnar direkt, förstoringen är mycket måttlig men behaglig. Så jäkla illa ser jag inte. Förutom på läsavstånd, då behövs kraftigare doningar.

Bågarna är väldigt lätta och försäljerskan bedyrade att det var äkta vara. Ray-Ban.

Dagens tryck: 140/90 och hjärtat trampar vidare med 82 slag per minut.
Nä, nu tror jag att det blir sängen för resten av kvällen. Trevlig helg!

2003-12-20
Tillbringade dagen i Bangkok. Bussresan dit tog otroligt lång tid, nästan tre och en halv timme.
Det var en oändlig kö med lastbilar som segade sig fram längs vägen. På bussen hamnade jag bredvid en kille som redan vid biljettluckan frågade om råd.
Han och hans föräldrar var på väg hem till Österrike efter tre veckor i Thailand. Trevliga typer som ursprungligen kom från Turkiet. När vi till slut var framme på busstationen i Bangkok lotsade jag trion till bagageförvaringen - dom skulle shoppa lite innan planet lyfte, och då är det lite jobbigt att släpa på allt bagage.

Sedan tog jag tåget till en station som heter Ratchatewi. Därifrån tar det en kvart att gå till Pantip Plaza, ett helt varuhus fullt med elektronik och piratkopierade skivor. För en gångs skull köpte jag inte så himla mycket. Men jag ska dit en sväng nästa vecka också...

Bussesan hem gick mycket snabbare. Mindre trafik på kvällen. Jag var inte tilbaka på hotellet förrän vid halv tio, så kvällens övningar inskränkte sig till att hämta mina nya läsglasögon hos optikern.
Somnade strax efter midnatt med den dånande musiken från närliggande barer i öronen.

2003-12-21
Ibland (nästan alltid, faktiskt) är det skönt att inte göra någonting på en hel dag. I dag är en sådan dag.
Vaknade sent, vid halv tolv, och gick ner till poolen innan alla stolar var bokade. Frukosten var ett passerat kapitel så jag beställde in kyckling med cashewnötter och ris. Supergott och som alltid superbilligt. Tyvärr tog jag en liten tupplur efter den goda maten.

För närvarade är jag väldigt rödaktig i ansiktet.
När jag vaknade så vände jag ryggen till och stekte den sidan en aning också.
Kvällen nalkas och jag ska bege mig till skräddaren för att prova mina nya kläder.
Möjligen springer jag in hos någon som hyr ut motorcyklar också. Tänkte hyra en sån där moppeliknande sak och åka runt lite.

Natten blir knappast komfortabel med mitt nystekta skinn. I värsta fall blir jag tvungen att köpa kylbalsam, fast jag avskyr sån smörja.
Innan jag lägger mig måste rummet vädras ordentligt. Jag har inlett ett litet personligt krig mot de små myrorna som finns här och där. Dom gör ingen skada men jag tycker inte om att ha dom springande överallt. Därför har jag köpt en flaska "Raid", ett illaluktande och förmodligen hälsovådligt preparat.

Faktum är att det knappt går att vara i rummet nu. Tänk att jag ska ha så svårt att vara måttlig i doseringen.

2003-12-22
Här är inte så jättevarmt. Förutom på min rygg, som hettar rejält. Jag har därför försökt hålla mig borta från allt solande.
I morgon lovas 32 grader igen och då ska det solas och läsas!
Om jag inte tar bussen till Bangkok. Det finns en massa fina fotoställen som jag gärna vill fånga på bild. Tiden går, och snart är det bara en vecka kvar innan jag packar väskorna och flaxar hem till kalla Sverige igen. Undrar om jag klarar viktgränsen för bagaget? Jag har en del kläder och grodor som Johanna äger i den ena väskan och så tillkommer mina nya paltor.

Så mycket annat ska jag inte släpa hem. Några dvd-filmer och lite cd-skivor, sen får det vara bra.
Friden vid poolen är slut. I dag invaderades området av fyra killar som är ganska höggljudda.
Stockholmare givetvis. En inte alltför fördomsfull bedömning är att det rör sig om ett knippe budbilsförare eller liknande.
Tomt eningslöst pladder hela tiden. Jag hatar pratkvarnar från huvudstaden, främst av den enkla anledningen att dessa herrar allt som oftast vet allt kan allt och ska lära servicepersonalen deras jobb. Fortsättningsvis solar jag från min lilla balkong eller från stranden, jag kan inte vistas bland pesthärdarna.
Bakvänd keps och ringar i öronen på en karl i femtioårsåldern, vad fan är det för stil? Röker gör dom också, hela bunten. Tvi.

För att få tiden att gå på kvällarna har jag börjat med lite videoredigering. Kul att lära sig nåt nytt!
Egentligen borde jag väl ta och göra en barrunda men det känns (tyvärr) som att jag har tappat intresset en aning. Kan det ha med åldern att göra eller är det för att jag inte har den riktiga orken? Strunt samma, jag ska slappa maximalt den tid som är kvar.
I går kväll såg jag förresten ishockey på tv. Den ryska kanalen visade Ryssland- Tjeckien, tror jag. Svårt att hänga med bland kyrilliska bokstäver och obegripligt mumlande kommentarer i rutan.
Helt plötsligt blev jag påmind om hur mycket hockeyn betyder för mig och hur mycket jag faktiskt saknar den.
Känslor som knappast flyter upp när vi sitter hela helger i ishallen och jobbar. Hatkärlek kanske?

2003-12-23
Hela dagen i princip bortkastad. Jag använder den milda omskrivningen "turistmage". Satt på balkongen emellanåt, några större utflykter var inte att tänka på med anledning av detta nyckfulla och svårkontrollerade tarmsystem som människan beåvats med.
Antagligen har jag ätit något olämpligt men jag vet inte vad. Hittills har allt varit jättegott och det som är gott kan väl inte vara skadligt??

2003-12-24
Julafton. Har inte en susning om var jag ska tillbringa kvällen. En lågoddsare är att jag knallar över till Diana Inn och deltar i deras festligheter som brukar vara trevliga.

Det är varmt och skönt ute. I går var det närmare 35 och nu på förmiddagen ser det ut att bli en lika fin dag.
Om jag har förstått saken rätt så är det en temperaturskillnad på 60 grader jämfört med Luleå. Härligt!

Här bor jag förresten.

Personalen i lobbyn har alltid ett leende till hands.

Nä nu ska jag dra mig till poolen innan de bästa platserna blir upptagna. En god bok, en frukost i vattenbrynet och lite extra solbränna får bli min lilla julklapp. Jag blir förresten inte sådär mörkbrun, det är väl inget tattarblod i mig.

Hoppas tomten är snäll hos er och maten smakar bra.

2003-12-25
Det här blev en sömnig dag eftersom nattsömnen har varit i stort sett obefintlig, precis som brandsäkerheten på hotellen här runtomkring. Man kan ju bli uppjagad för mindre saker. Jag ser inget larmsystem på mitt hotell heller...
Dessutom har det varit ett jävla hålligång hela natten på barerna längs gatan. Slutade inte förrän strax innan åtta i morse. Musik, skrik och skrål. Nåja, det är ju bara julafton en gång om året. Men inte fanken har jag sovit många sekunder i oväsendet.
Jag ska ta en tidig kväll. Läsa lite och försöka sova. Kanske se någon dålig film på tv. (såg nyss en skitdålig film, dubbad till Thai, med Chuck Norris, möjligen den sämsta jag sett genom tiderna)

Lite mer brandinfo:
Hotellet saknade enligt uppgift modernt säkerhetssystem för bränder (rökdeckare, larm och sprinkler) för detta var inte obligatoriskt när huset byggdes 1989. This Is Thailand. Inte fan har dom eftermonterat något liknande heller.
Hittills inga omkomna. En kille är tydligen väldigt risig efter att ha hoppat från sitt rum i riktning mot poolen på grannhotellet. Kan bli svårt att rädda livet på honom. En kille hoppade från balkongen och bröt benen av sig. Först kastade han ut madrassen, sedan hängde han i ett lakan från balkongen innan han släppte taget och hoppade. Lakanen hänger fortfarande hopknutna från räcket.
Sen är det förstås en massa rökskadade och några med andra blessyrer. Inga svenskar.
I fjol såg jag samma hotell brinna, och det brann av samma orsak som i går: Elektriskt fel. Jag är inte förvånad. This Is Thailand. T I T.

Blöt och trött brandman på väg ut ur hettan

Eller nåt sånt

Lite stolar och skit som kastats ut ur lågorna

Elektrikern ger oss ström igen. Ja ni ser ju hur fan det är ställt med det elektriska i Thailand.

Rökdykare förklarar läget för mannen i slips

Killen i skinnjacka är varken zigenare eller MC-huligan. Han är uppenbarligen brandchef.

Blött värre.

Hela andra våningen är i princip urblåst

Kolla frisyren på den stackars numera hotellöse tysken. Är det inte lite ute med Robin Hood-stuket?

Slut för i dag!