40-�rskrisresan - livet efter den stora dagen

gamla rapporter hittar du här och här och här
Johannas syn på saken finns här

2003-12-27

I natt har buslivet börjat öka ganska rejält, precis som jag förutsåg när jag bestämde mig för att fly fältet.
När nedräkningen inför hemresan har börjat brukar jag aldrig vara särskilt välvilligt inställd till störningar. I fjol var det något ljushuvud som placerade ett smatterband under min barstol, vilket medförde ringningar i öronen under en lång tid.

Redan i går eftermiddag bokade jag transport. Minibuss 300 baht, stod det i skylten. Knappt 60 spänn från dörr till dörr med packning och allt. Fel beslut av mig.
Först blev jag hämtad i en buss som mer eller mindre höll på att falla ihop. Skumpig färd till ett litet ruffigt kontor några kilometer bort, där väntade ett knippe andra passagerare.
När den rätta minibussen dök upp insåg jag att här blir det ingen angenäm resa.
Jag fick plats på andra sätesraden, närmast dörren. Just den plats där ryggstödet var i halvliggande position. Gubben som satt bakom log ansträngt. Han fick sitta bredbent hela vägen till Bangkok.

Bussen

Liraren som körde kastade upp mina väskor på taket och sedan bar det iväg. Tre meter.
Då rusade han ut, greppade en svartsopsäck innehållande tomburkar och tomflaskor (det hördes tydligt) och placerade vid sin sida.
Problemet var att han varken kunde växla ordentligt eller ens släppa handbromsen utan att först baxa undan den satans sopsäcken. Efter ett par kilometers körning framgick det att innehållet hade varit öl. Lukten av gammalt öl spred sig i hytten.
Som vanligt i Thailand körde chauffören som om det var ett planerat självmord/massmord på gång. När vi alla hade suttit och varit livrädda i två timmar, nästan tre, nådde vi Bangkok och jag stegade in på JW Marriott.

Inte fan hade bokningen funkat. Men det fanns ledigt rum, tyvärr inget med Kingsize-säng. Jag kan stå ut med det. Priset är jag inte riktigt klar över men det löser sig.
Rummet ligger på sjuttonde våningen och jag måste säga att det är fantastiskt hemtrevligt (läs lyxkänsla) och en nästan overklig känsla ramlade över mig direkt.
TV-utbudet innefattar 29 kanaler, samtliga utan snö- eller skuggbild (har aldrig tidigare upplevt sån fin bild i Thailand) och jag lade mig på sängen för att zappa lite.

Inget ont om hundar, men jag upplevde ett otroligt pinsamt program som visades på National Geographic Channel. Det vankades Westminster Kennel Club Dog Show i Madison Square Garden. Otroligt vilka bisarra människor som slogs om att få vara i rutan med sina ännu mer bisarra jyckar.
Huvudhunden i inslaget var en pudel som hette Trèson. Ujujuj vilken lustig hund, eller i vart fall lustig frisyr. Snälla, säg att sånt där bara finns i USA!

Fina grejor i badrummet.

Telefon på muggen och dubbla hållare för dasspapperet

Nu gick det inget vidare för pudeln. Best in Show blev en Springerspaniel vid namn Samantha. Den stolte ägaren sken som en sol och konstaterade att ?She´s a beautiful bitch?.
Pudeln fick sin urlöjliga, uppsprejade päls bortbarberad direkt efter tävlingen, i kamerans lins.

Jag fick nog av TV och lade mig i badkaret i stället. Efter en kvart ungefär knackade det på dörren. Flera gånger.
Jag hoppade upp och klafsade iväg mot dörren. Där stod en kille som ämnade bädda upp min säng för natten, ställa in en fruktskål och dra igen gardinerna.
Lyx var ordet.
På sängen ligger förresten en orkidé och en liten ask innehållande en pralin.

Sängen lockar...

Och nu, när klockan passerat sex på kvällen, kan jag koppla in hotellets bredband i datorn. Debiteras per dygn, noon-noon. 110 kronor, en astronomisk summa kan tyckas med thailändska mått. Men när jag nu har kostat på mig ett hotellrum för runt 700 per dygn kan jag lika gärna löpa linan ut.
Skönt att slippa sitta på ett Internetcafé (som inte heller är gratis) och vara uppkopplad via den långsammaste lina som kan hittas på denna jord.

Mitt nya kontor

Det enda som bekymrar mig är att jag knappast kommer att lämna rummet innan hemresan. Jag trivs redan förträffligt, något som märks inte minst genom att inspirationen att skriva har återvänt.
Och egentligen ska jag inte göra så mycket heller de här sista dygnen. Plåta lite, shoppa minimalt, äta gott och kanske ta en öl nånstans.
Plus de obligatoriska lästimmarna vid poolen. Jag utgår från att utomhuspool finns.

Fin fruktskål förgyller friden

Fast nu är det hög tid för lite näringsintag. Tror jag besöker en indisk restaurang i kväll.

2003-12-28
Kvällen i går avlöpte smidigt och elegant. Jag drog på mig långbyxor och gick ut för att leta restaurang. Här finns hundratals i alla smak- kostnads- och hygienriktningar.
Jag valde en sån där liten sylta av typen hålet-i-väggen. Tog en rätt som kort och gott döpts till Chicken Spicy. With steamed rice. Och en öl. Jäklar vad gott, precis lagom starkt för mina smaklökar! Tyvärr lite för starkt för matsmältningssystemet. Varför kan inte alla enheter samverka?
Det var helt enkelt en rätt bestående av kyckling, lök, chili, tomat, nötter och något annat som jag inte kommer ihåg. Fantastiskt gott var det i alla fall.
På hemvägen klev jag in på närmaste Bookazine och köpte en tidning, sedan promenerade jag hemåt i rask takt. Somnade med tidningen strax efter midnatt, tror jag.
Det här är faktiskt det första hotellet i Thailand som jag har bott på som har en väl fungerande sänglampa. Det går alldeles utmärkt att läsa i lampans sken och jag är överlycklig.

Morgonen var behagligt lugn och fin. Vakna i en härlig säng (det är tre kuddar i varje säng, olika hårda) öppna dörren och plocka in dagens tidning, ta en dusch och starta både kroppen och dagen i ett makligt tempo. Det är precis så här jag borde leva på hemmaplan. Ta det lugnt, komma igång utan jäkt. Får bli mitt nyårslöfte.

När hela kroppen och åtminstone halva själen hade vaknat började jag bli nyfiken på den berömda frukostbuffén.
Finns bara en sak att säga: Å fy fan!
Frukosten i morse var ett utmärkt å-fy-fan-exempel. Å fy fan. Vilken utomordentligt underbar måltid jag fick uppleva. Tyvärr är den inte inkluderad i rumspriset men jag tänkte att jag äter hotellfrukost en dag, lunch en dag och middag en dag. Både lunchen och middagen lär vara något alldeles extra.
Även i Thailand måste jag sätta någon slags gräns. Det är inte billigaste stället att käka på, frukosten kostar med alla avgifter 647 baht, omräknat till riksdaler blir det drygt 120.
Jag tycker att det är en aning onödigt att slänga dessa pengar på frukost, som jag lika gärna hade kunnat vara utan. Det var inte behovet av näring som styrde, det var behovet att få uppleva något riktigt lyxigt till ganska rimliga pengar.
Det tog en dryg timme i anspråk, ätandet alltså. Inklusive ett par varv runt alla godsaker för att kunna lägga upp en vettig kostplan.
Vilket bröd, vilka ostar, vilken skinka, vilken frukt! Ojojoj!
Allt var sådär overkligt vackert att titta på, och säkert lika gott att smaka på. Men jag besinnade mig och körde det vanliga stuket; ägg&bacon (och vilket bacon!), potatis, ett par rostade brödskivor, ost, skinka, yoghurt, två olika croissanter, en munk, tre glas juice (apelsin, ananas och en blandning av olika sorter) och en stor hink med vanligt frukost-te.
Och som avslutning en tallrik med läskande melon, mango och så dom där håriga sakerna jag aldrig lär mig namnet på.
Allt avnjutet i trevlig miljö med skinnfåtöljer, dämpad musik i bakgrunden, Bangkok Post för ögonen och hela livet framför mig.
Rökfritt förstås. Finns det någonting som kan förstöra en i övrigt god frukost så inihelvete som en eller ett par rökare som tvunget måste sitta och blossa efter att sista tuggan trillat ner?
Gärna två stinkpinnar i rad, bara för att ytterligare sabba andra människors njutning.

Efter frukostfrosseriet vaggade jag likt en gravid kvinna fram till hissen (det finns sex att välja på) och klev in i den som stod med inbjudande öppen dörr. Hissarna går så himla snabbt att det slår lock för öronen!
Sedan krävde gammelkroppen en stund på sängen. Det blev ett par timmar. Då var det hög tid att ge sig ut på upptäcktsfärd. Jag hoppade på Skytrain, köpte tredagarskort för 280 baht, en femtilapp, och gled iväg mot okänt mål. Hoppade av vid olika stationer, gick en runda i närområdet och så upp igen.

Ser gott ut eller hur? Ett glas nypressad juice av något slag. Läskande och gott i avgasernas Bangkok.

Slutmålet blev Pantip Plaza, jag tänkte köpa en del prylar, främst dvd-filmer och en del programvara. Tydligen så var det razzia på gång eller nåt sånt, för det fanns inget att köpa. Tomt överallt.
Det är säkerligen full kommers i morgon igen, så jag gör ett nytt försök då. Efter mina pool-timmar, som jag för övrigt missade i dag. I ärlighetens namn ligger det till på det här viset: troligen får jag ingen mer sol över min smäckra torso.
Dels finns den alltid och alldeles för mycket närvarande smogen, dels finns en himla massa höga hus runtomkring.
Men strunt samma, jag lever inte för att bli brännskadad. Sörjer inte det minsta över eventuellt utebliven solbränna.

Pantip Plaza. Tjejen i bildens nedre vänstra hörn försöker få ut fingret ur näsan...

I Bangkok behöver man aldrig vänta på taxi. Dom är överallt hela tiden dygnet runt.

Tuk-tuk. Tre i rad som förpestar luften och skrämmer livet ur sina passagerare!

En våffla kanske?

Vad säger moralsveriges alla hönsmammor om sånt här då?

Klockan är nu strax åtta på kvällen och jag har redan hunnit äta middag. Det blev starkare doningar i dag, svetten rann på överläppen?
En snabbis förbi närbutiken på hemvägen, ett par vänliga leenden rätt i ansiktet från hotellpersonalen som öppnar dörrar, trycker på hissknappar och ursäktar sig i tid och otid.
Och mitt i all perfektionism så har mitt redan betalda Internet upphört att fungera.
Nåväl, det är ingen katastrof, snarare kanske en viss lättnad.
Nu är klockan nio och nätet är på plats igen.
Om jag är pigg lite senare så tar jag en kvällspromenad i nytvättade kläder. Nybadad som jag är skulle jag inte tro att det blir något annat än sängen i kväll. Bäst att njuta för varje krona!
Att allt kostar pengar på detta överdådiga pensionat står bortom allt tvivel. Tvätten, som gick väldigt snabbt och effektivt, kostade lika mycket som att köpa nya tröjor - det vill säga runt en tjuga per plagg. Allt nystruket och välförpackat i plast.

Gonatt.